Nu för tiden räknas Elvis julalbum från1957 som ett av de bästa julalbumen genom tiderna, men när det kom fick den ett minst sagt blandat mottagande. Bara tanken att Elvis, detta ”freak”,skulle ge sig på heliga jullåtar var för en del bara för mycket. När Irving Berlin, White Christmas låtskrivare, fick höra Elvis version startade han en personlig kampanj för att få radio att bojkotta den. En del radio-DJ:s blev faktiskt sparkade när de spelade Elvis version och i Kanada var det inte många radiostationer som vågade spela den.
Mycket har hänt sedan dess och idag är det kanske svårt att förstå vad som gjorde folk så upprörda. Plattan har sedan dess sålt 13 miljoner ex bara i USA och ytterligare 10 miljoner när den kom ut i budgetversion på Camden Records.
Musiken då? Ja, den är givetvis kanon! Elvis version av ”White Christmas” var faktiskt i sin tur en version av The Drifters version och den fungerar riktigt bra. Och att ”Blue Christmas”äntligen fick lite blues i sig kan väl ingen klaga på.
Men den absoluta topplåten måste ändå vara”Santa Claus is back in town”. Elvis röst är råare än någonsin, bandet tungt och texten riktigt sexig och kul. Ett av Elvis absolut bästa vokala framföranden någonsin och bandet har aldrig låtit så bra som här! Att inleda hela albumet med denna tunga låt var genialt eftersom den fångade allas uppmärksamhet på en gång. Silent night behandlas med stor respekt, likaså de 4 gospel-låtarna där ”Take my hand Precious Lord” visar att Elvis tog detta material på djupaste allvar och skvallrar om att Elvis hade ett fantastiskt gospel album inom sig.
Det blev ett julalbum till för Elvis del (1971), men det är denna platta som gäller. Vill man ha alla Elvis jullåtar samlade så finns t ex Cdn Christmas Peace. Men detta album räcker långt, mycket långt. Omslaget är minst sagt juligt men fyller sin funktion. Ska ni bara ha några julplattor i samlingen så är det denna samt Phil Spectors julalbum som gäller.